Som Rubiks kub

Det känns lite som att leka med Rubiks kub när man funderar och tänker. Man vänder och vrider på saken och man prövar olika tillvägagångssätt. Det känns liite som om man skulle närma sig en lösningen men se nej; då kommer en återvändsgränd emot och det blir ett evighetsprojekt som till sist rinner ut i sanden, och lämnar att göras klart tills nån annan gång.

I år känns det verkligen som om jag borde ta och inventera mej själv lite. Reda ut gamla olösta frågor som man valt att sopa under mattan och granska dom en gång till. Inse "sanningar" man valt att ignorera. Take a stand. Det tror jag att jag skulle må bra av.

Sådär, nu har Lilla frun filosoferat klart för idag och orkar inte tänka mera. Over and out.