Känner att jag behöver skriva lite om maten och livet. Med andra ord lchf / lågkolhydratkost. Mest för mej själv dock. Jag är just nu extra peppad eftersom jag har kockat ihop väärldens godaste middag. Alla är olika och man vet ju bara själv vad som är bäst för en, men jag har kommit fram till att detta är det bästa för mej.
Att banta och överäta om vartannat har hittills varit vardag. Men nu är jag stabilare. Jag har alltså ett sockerberoende och är känslig. Kan man tänka sig!
När jag först hörde om det här tänkte jag -antagligen som alla andra - att det här är ju skitprat, galenskap, folkmord, you name it. Men jag läste på lite och förstod vad som egentligen menades. Försiktigt prövade jag mej fram, för ett år sedan. Jag lyckades rätt bra. Fram tills sommaren. Då var det kört. Jag hamnade i fällan, föll av vagnen. Kilorna verkade flockas till mej och jag blev mitt gamla jag igen. Samvetet gnagde. Tänk att bara lite mjöl och socker en kväll kan ha en sån effekt! Ett halvår i sockersynd!
Men nu är jag tillbaka klokare och envisare! Jag känner till bättre vilka fallgropar jag ska se upp för och vad som funkar. En otrolig morot är ju att jag slipper gå hungrig (det var jag alltid förr) och att jag inte längre har en krånglig mage. Humöret kan man faktiskt lita på nuförtiden. Och vågen visar inte längre +.
1 kommentar:
Jo, kosten är nog en av de viktigaste sakerna i livet! Något som alla borde sätta sig ner och fundera igenom allvarligt och länge. Det är ju faktiskt riktigt roligt när man en gång kommer in i det! (även om det är lite jobbigt ibland...)
Skicka en kommentar